Nackdelen med att bo i lägenhet.
Igår kl 18:30 ställde jag mig och diska och lyssnade samtidigt på musik, ganska högt men inte farligt högt.
Kl 19 ringer det på dörren. Det var grannen ovanför och hennes son i typ 6 -års ålder som frågade om jag har barn, ja säger jag.
Grannen säger: ja jag har märkt det, det har varit lite spring här på sista tiden och lägenheten har ju stått tom så länge. Och nu spelar du musik.
Jag:  Äääh ja vi är nyinflyttade så det har blivit en del springandes upp och ner med kartonger och sånt. Men vad menar du, klockan är 19, jag måste väl få spela musik?
Varpå grannen säger: Men jag kanske inte tycker om din musik.
Stackare kanske du borde flytta nånstans där det inte finns några grannar? (Det sa jag inte)
Slutade med att vi muttrade något och hon gick upp igen.
I veckan har vi knappt varit hemma och på kvällarna har barnen gått och lagt sig kl 20-20:30. Möjligt i lördags när K&F med barnen och Lina & Cas var här till kl 22:30 som det var liv och barnen sprang och lekte. Men hallå!!! Det var en lördag man måste väl få leva lite eller?

Hursom, jag ringde värden för att höra mig för. Och han sa att han skulle snacka med bitterfittan (han sa inte just det ordet), och att om hon inte gillar min musik så kan hon flytta någon annanstans för jag har rätt att spela vad jag vill fram till kl 22 på vardagar. Det tycker jag iofs låter länge på en vardag.  Han sa även att hon får vänja sig vid att det flyttat in någon.
Moahahaaa! In your face!
Den här tjejen var rätt ung, typ i 35 års åldern och hade själv barn i typ mina barns ålder. Hur orkar man gnälla kl 19 om att nån spelar hög musik? Och dessutom ta med sig sitt stackars barn som ska lyssna när hans bittra morsa "skäller" ut grannen. Stackars barn.

Eller har jag helt fel?
By the way, det var Lars Winnerbäck jag lyssnade på, hur kan inte han falla lilla damen i smaken? ;)